"Även skuggor har liv; ej allting upphör med döden,
och ur besegrat bål skyndar de bleka att fly"
Förlåt att jag dröjt med att svara, sommaren gick så fort.
Finns det årstider där du är? Går du på gnistrande och vassa
stenar? Jag tänker ofta på dig. Tragiska gester, solglasögon,
avmätt dröjande steg . . . Du vet hur det är. Hur allt gick åt skogen,
hur löjligt, hur fel person kanhända till sist gick och dog. Alla
bottnar faller ur. Alla bottnar faller ur. "Förfärligt!" ropade vi,
"förfärligt, fantastiskt!" Nu när jag skriver är det oktober med
snö i luften; sadla, tränsa, desinfektera sår, uppge personnummer
och adress, inleda nödvändiga reparationsarbeten på sydsidan.
Byta till vinterdäck. Vad än kärleken är - ingen fann skydd däremot.
Är ni tillsammans nu? Molnen går lågt över åkrarna, det blåser
milt. Jag skulle gärna vilja veta hur det slutar. Är ditt hjärta
transparent som kristall? När vi ses skall jag
fråga om de där hyacinterna.