Jag skriver för att jag besökte
Er konsert, det var den sextonde
september. Ni spelade Prokofjev, och
det är konstigt med musiken: man återvänder
till ställen som inte finns. Två frågor
sysselsätter mig. Den ena handlar om
förutsättningar och öde. Den andra handlar om
Procris. Att hon gav sig till att springa ut i skogen.
Att hon inte kunde lita på sin man! Jag besökte ett
museum för renässansmåleri och såg därefter överallt
på gatorna, i tunnelbanan: ljus, sidenblått och den särskilda
vekheten. I alla människor! I djuren! Jag undervisar vid en
högstadieskola här. Det är vackert på Sicilien om våren när
citronträden blommar. Ni kanske föredrar att resa enligt
Era egna planer men jag ville ändå fråga för att musiken
återställer oss, och ett moln driver genom fönstret in
i min lägenhet liksom molnen driver hastigt alla
morgnar över parken där jag promenerar